1962
Föreningen föddes vid ett möte i Mörlunda kommunalsal den 6 september 1962 där ett tiotal personer samlats för att bilda en naturskyddsförening. Mötet öppnades av Sture Hazard och enhälligt beslutades att bilda en förening med namnet Mörlunda Naturskyddsförening. Styrelsen fick följande sammansättning: ordförande Sture Hazard, sekreterare Lennart Norlid, kassör Karl Johan Stavhagen, vice ordförande Harry Brege och Siri Mörstam. Medlemsavgiften bestämdes till två kronor. Beslut om en utflykt till Morebo Kastell togs. Efter mötet visade Villy Karlsson, Målilla ”utsökt vackra bilder på blommor och djur”. Vid ett möte i september fick Sture Hazard i uppdrag att skriva till Svenska Naturskyddsföreningen om att fridlysa mosippan inom  Kalmar län. Svenska Naturskyddsföreningen svarade att en sådan ansökan ska ställas till Konungen eller länsstyrelsen. Mörlundaföreningen skrev till Konungen och Svenska Naturskyddsföreningen tillstyrkte ansökan.

1963
Föreningens första årsmöte beslutade att skriva till Konungen och begära fridlysning av myrlilja, smalbladig lungört och korallrot. Det beslutades också att hos Mörlunda kommunalfullmäktige begära att vägen till Morebo Kastell görs framkomlig för bil. Styrelsen beslutade i maj att föreningens medlemmar under juni månad skulle röja den fridlysta åsen Lunden i Årena. Vid samma möte rapporterade Willy Karlsson att fridlysningen av mosippan inte respekterades. En skrivelse från Mats Lyrsten i Hultsfred om föroreningen av sjön Hulingen fick styrelsen att skriva till Svenska Naturskyddsföreningen i ärendet.

1964
Styrelsen beslutade i januari att tilsammans med hembygdsföreningen iordningställa varggropen vid Lillesjön. Med tacksamhet noterades att bilväg höll på att byggas till Morebo Kastell. Skrivelsen om förstörelsen av sjön Hulingen gick vidare till Statens Vatteninspektion. Svaret därifrån blev att man meddelat Brusafors-Hällefors sulfitfabrik i Mariannelund att prövning av villkoren för utsläpp till Emåns vattensystem måste ske vid vattendomstolen. Vidare noterades att Folke Jakobsson med framgång ingripit mot en påbörjad förstörelse av den fridlysta länsmansängen i Virserum. Tre utflykter genomfördes, en till Öland, en till Emån vid Stora Sinnerstad och en till norra Kvill och Rumskulla. I mars skrev föreningen till Svenska Naturskyddsföreningen och begärde att verksamhetsområdet skulle utökas med Målilla och Gårdveda.

1965
Styrelsen beslutade i maj att skriva till länstyrelsen och begära strandlags- och naturskydd för ett antal sjöar inom föreningens verksamhetsområde. Vidare skulle hälsovårdsnämnden i Mörlunda och Målilla uppmärksammas på den nedskräpning som förekom i Emån. I november beslutade styrelsen att hos Kungl. Majt. begära fridlysning av smalbladig lungört, safsa, myrlilja, skogsklocka och harris.
1966
På förslag av Yngve Karlsson beslutade årsmötet att ansöka om att göra  Stensryds kronopark till naturreservat. På förslag av Karl-Johan Stavhagen ändrade föreningen namn till Emådalens Naturskyddsförening. I årsberättelsen konstaterades att mötesverksanheten varit obefintlig, vilket dock inte avhållit enskilda medlemmar att arbeta med naturvård.

1967
Vid årsmötet avgick Sture Hazard som ordförande och efterträddes av Willy Karlsson. Det beslutades att styrelsen skulle skaffa två berguvar från Norge för utplacering. Den tilltänkte leverantören av uvar bad att få återkomma så snart ett par kunde anskaffas. Två utflykter ordnades, en till Öland och en till Boxudd vid sjön Flaten. Deltagarantalet var lågt och i verksamhetsberättelsen talades det om att en ordentlig uppryckning var befogad.

1968 och 1969
Åren 1968 och 1969 var ännu sämre. Till de exkursioner styrelsen ordnade kom inte en enda medlem. För att öka aktiviteten föreslog styrelsen att årsmötet skulle besluta om programmet för 1970. Styrelsen skriver ”hoppas att medlemmarna förstår att endast genom större intresse kan föreningen fortbestå”.

1970
Vid årsmötet valdes Folke Jakobsson till ordförande. Det beslutades om exkursioner till Skrålehie, sjön Hjorten och Knallekorset, Tinsebo och ev. till Morebo kastell. Det bestämdes att försöka få Hultsfred, Lönneberga, Vena och Virserum-Järeda att ingå i föreningens verksam- hetsområde. Verksamheten betecknades i årsberättelsen som vikande, inga medlemsmöten eller exkursioner förekom. Sevede Naturskyddskrets inbjöd till samgående och Emådalens Naturskyddsförening var representerad vid de interimistiska möten som hölls. I årsberättelsen skriver styrelsen att ”det är styrelsens förhoppning att ett ev. beslut om samgående kan beslutas vid föreningens årsmöte. Föreningens medlemsantal har sjunkit katastrofalt de senaste åren, kanske kan ett samgående vara till fromma för naturvården i våra trakter”.

1971
När storkommunen bildades ansåg föreningen att dess verksamhetsområde borde sammanfalla med kommunens. Vid kontroll med Svenska Naturskyddsföreningen framkom dock att medlemmar med adress Hultsfred, Silverdalen och Vena tillhörde Sevede-föreningen. Dock beslutades det att låta Virserum och Järnforsen ingå i Emådalens Naturskyddsförening. Den nya områdesindelningen trädde i kraft 1972, avsikten var att också inbjuda Hultsfred, Vena och Silverdalen för att få dessa områden att framgent ingå i föreningen. Styrelsen skriver att” Dessa önskemål framkom med tanke på det absurda att Hultsfreds kommun nu är uppdelat i två hälfter. Samarbetsfrågor av kommunal art måste klart bli lidande på detta”.    I verksamhetsberättelsen talas det åter om Stensryds kronopark. Föreningen ville få till stånd ett fritidsreservat med enastående badmöjligheter vid St hammarsjön. Ett skäl var att befolkningen skulle få frågan om friluftsbad löst, de bad som fanns ansågs ha dåligt vatten. Många medlemmar deltog i länsförbundets årsmöte och tillhörande utflykt. Två blomster- och fågelexkursioner till Öland genomfördes. Verksamhetsberättelsen talar om stor aktivitet och många nya medlemmar.

1972
Det genomfördes 21 exkorsioner eller utflykter. Tre brasaftnar med deltagande av de lokala hembyggdsföreningarna ordnades. Det hölls två sammankomster med kommunala nämnder för att diskutera kommunal naturvård och en sammankomst om den påbörjade kommunala naturvårdsinventeringen. Ordföranden stoppade genom länstyrelsen ett olaga ingrepp av Hultsfreds kommun i reservatet Länsmasängen. Giftnämndens beslut att tillåta hormoslyr på kalhyggen kriteserades hårt av styrelsen. Vid en filmträff på Gårdveda hotell efterlystes ett klart ställningstagande av Svenska Naturskyddsföreningen i hormoslyrdebatten. Föreningen skrev till flera myndigheter i frågan. Styrelsen var inte nöjd med kommunens sätt att genomföra naturvårdsinventeringen och beslutade att skriva till kommunen och föreslå alternativ. Av ett styrelseprotokoll framgår att frågan om kretsindelningen i Hultsfreds kommun fortfarande var het.

1973
Föreningen hade 146 medlemmar och genomförde lika många exkusioner och brasaftnar som föregående år. I verksamhetsberättelsen noteras med tacksamhet att Länsmansäng genomgått en röjning och uppsnyggning samt att ett flertal träd blivit hamlade. Av verksamhetsberättelsen framgick att protesterna mot hormoslyr inte givit önskat resultat.
Länsförbundet beslutade att föreningens verksamhetsområde i fortsättningen skulle omfatta hela Hultsfreds kommun. På förslag av Stefan Ekström beslutade årsmötet att skicka en protestskrivelse till Skogsvårdsstyrelsen om den tilltagande kalhuggningen av skogsmark. En fredning av ”Lasseberg” i Målilla diskuterades. Ordföranden fick i uppdrag att skriva till toalettpapperstillverkare om onyttan med att dekorera toalett och hushållspapper. Medlemmarna uppmanades att propagera för användandet av bärkassar av papper i stället för plast.

1974
Antalet medlemmar ökade till 153. Ett 20-tal olika aktiviteter ordnades varav kan nämnas en bussresa till Skåne, skogsfrulokalen Ivö, Ölandsresor, tjäder och orrspel.
Styrelsen konstaterade i verksamhetsberättelsen ” att den under många år bedrivna aktionen att sönderdela intressena för naturvård inom Hultsfreds kommun lyckats”. Ett tiotal medlemmar ansökte på en gemensam lista om att Svenska Naturskyddsföreningen skulle bevilja dem överflyttning till Sevede Naturskydsförening, vilket skedde.
Under året påtalade föreningen vikten av att gravkullarna vid Södra Järnvägsgatan i Virserum bevarades orörda.

1975

?
1976
Antalet sammankomster och exkursioner uppgick till 13 och var flitigt besökta, flera samlade över 50 personer. Det noterades att luciafesten uppskattades allt mer, samma sak med gökottan i Högeruda och ölandsresan. Bland utflykterna kan nämnas Drags Udde och Slagdala.
Folke Jakobsson och Ebbe Knutsson ingrep mot vägverkets ansökan om öppnandet av en grustäkt i omedelbar anslutning till naturreservatet Lunden. Det ledde till att ett möte på platsen, där även representanter för Naturvårdsverket deltog. Dessa ansåg att det alternativområde norr om länsväg 127 Jakobsson och Knutsson föreslagit var det enda verket kunde ge tillstånd för.

1977
Vid årsmötet redovisade Stefan Svensson från Fältbiologerna för en tilltänkt grustäkt i Silverdalen. Föreningen beslöt att tillsammans med Fältbiologerna vidta åtgärder.
Länsstyrelsens Emåutredning remissbesvarades inte, den ansågs vara för stor och invecklad för en lekman. Föreningen ansåg därför att den inte kunde avge ett relevant yttrande men skriver i verksamhetsberättelsen:
Utredningen har knappast inriktat sig på det framtida naturskyddet för Emådalen eller grundorsakerna för översvämningarna. Orsakerna torde vara kraftverksbolagens dåliga planering av vattenresurserna i Emåns övre lopp. Inte heller har skogsbrukets kalhyggen och utdikning med dess inverkan på tillrinning till reservoarerna beaktats. Invallningen av Ryningen är en svår fråga ur ornitologisk synpunkt. Ska området fortsätta att ha karaktären av rastplats och häckningsområde för allt fler arter måste översvämningarna ses som ett nödvendigt ont.

1978
Årmötet beslutade att medlemmarna skulle rensa upp vid den gamla Emåbron vid Kungsbro. Det diskuterades hur aktiviteten inom föreningen skulle ökas. Det framgår av verksamhetsberättelsen att det var tunnsått med aktiviteter under hösten på grund av svikande intresse från medlemmarna. Under året avled två av föreningens initiativtagare, Siri Mörstam och Willy Karlsson.

1979
Antalet medlemmar uppgick till 165. Folke Jakobsson hade avböjt återval och till ny ordförande valdes Ebbe Knutsson. Under året naturskyddades Kungsbro. De elva aktiviteter som ordnades samlade i snitt 27 deltagare.
1980
Det genomfördes 13 aktiviteter med i genomsnitt 29 deltagare. Nya stadgar antogs och godkändes senare av Svenska Naturskyddsföreningen.
1981
Vid årsmötet valdes John Stålhammar till ny ordförande. Bland ytflyktsmålen kan nämnas Moreravinen, Idekulla och Vårnaskruvs ängar, sjön Hummeln med vandring på Ostkustleden, fågelexkusion vid Gökshult och Järnudda, Skirö och Reppereda.
Vid en sammankomst i församlingsgården, Hultsfred talade Edvin Nilsson över ämnet ”De vilda djuren i Sarek”. Hans bilder och anförande lockade 175 personer.
Två studiesirklar genomfördes, en i fjällbotanik och en i ekologi.
1982
Det ordnades en uggleexkursion och det premiärvandrades på Lönnebergaleden. Området som skulle beröras av sydkrafts planerade kraftverk vid Fliseryd besöktes. Bland utflyktsmålen kan nämnas Mösjöberget i Gårdveda, Bråbygden söder om Kristdala, Hasselö och Sladö i Västerviks skärgård. Två utflykter gjordes i Virserumsbygden, det plockases svamp och tittades på flyttfågel på Öland.
För att fira föreningens 20-årsjubileum ordnades ett estradsamtal med tillhörande frågestund kring temat ”Kan sjön Hulingen räddas?”. Publiken uppjick till 150 personer. Senare hölls en jubileumsfest på Gårdveda hotell där det pratades minnen och visades bilder från gångna år.
Föreningen engagerade sig i kampanjen ”Giftanvändning i närmiljön”. Något genombrott blev det dock inte, kommunfullmäktige beslutade att fortsätta med kemiska bekämpningsmedel men med tillägget att metoden skulle undvikas i största möjliga utsträckning.
Studiecirklarna Växterna i våra trakter och Skogsvård och naturvård i förening genomfördes.
1983
Medlemsanrtalet uppgick vid årets slut till 237.
Föreningen skrev till länsstyrelsen om en planerad grustäkt som hotade ett skyddsvärt objekt nära Hultsfred. I en skrivelse till kammarkollegiet motsatte sig föreningen det planerade kraftverket i Emån vid Fliseryd.
Föreningens medlemmar deltog i den naturinventering som Skogsvårdsstyrelsens översiktliga skogsinventering (ÖSI) framkallat ett akut behov av. Dessutom deltog medlemmar i projektet Smålands Flora, vilket innebar att växtligheten inom kommunen inventerades.
Tre studiecirklar genomfördes, en i botanik och två i miljökunskap.
Det vandrades på Lönnebergaleden och lyssnades på på ugglor nattetid. Vid en fågelexkusion vid Hulingen sågs bland annat kungsfiskare, trana och svarthakedoppong. Gökottan hölls vid Misterhult. Ånyo besöktes Emån vid Fliseryd men i verksamhetsberättelsen konstateras att medlemmarnas intresse var svagt trots att stora naturvärden stod på spel om det planerade kraftverket kom till stånd. Store Mosse nationalpark besöktes och lucifirandet hölls i Stenberga hembygdsgård.

1984 
Ingemar Ingeström visade vid ett allmänt möte i Hagadal bildprogrammet ”Jorden runt på 45 minuter”.
Vid årsmötet konstaterades att kommunen byggt en bro i Virserum, vilket medfört att vattenståndet i Virserumssjön stigit med en halvmeter. Medlemmarna uppmanades av föreningen att vara observanta på effekterna på växt- och djurlivet. Peter Gärdehag avslutade årsmötet med bildprogrammet ”I Havsörnens Rike”.
Inventeringsarbetet av skyddsvärda naturobjekt fortsatte. Föreningens Venasektion arbetade med att förbättra Versjön som fågelsjö.
En studiecirkel i kvartärgeologi genomfördes.
Bland aktiviteterna kan nämnas ”Uggleljud i natten”, vandringar på Lönnebergaleden, Alsteråsens dalgång, skogsbrandsområdet utmed Oskarshamnsjärnvägen, Virserumstrakten i blommningstid, svampplockning, Lasseberg och Gårdvedaåns meandrar samt, luciafirande.
Tillsammans med kulturnämnden visades Peter Gärdehags ”I Havsörnens Rike” samt en utställning om blå jungfrun.

1985
Föreningen fick besked om att dess invändning mot en planerad grustäkt norr om Hultsfred haft avsedd verkan. Åsens känsligaste del hade undantagits från exploatering. Föreningen protesterade mot att en parkering skulle anläggas på parkmark i ett område vid sjön Hulingen. Protesten avslogs med motiveringen att föreningen inte hade någon formell rätt att yttra sig.
Föreningen åtog sig att sköta en del av Lönnebergaleden. Inventering av skyddsvärd natur fortsatte om än i minskad skala.
Länsstyrelsen och den kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnden engagerade sig i situationen för sjön Gnötteln. Enligt verksamhets- berättelsen torde ett energiskt arbete av en föreningsmedlem ha legat bakom denna utveckling.
Fem studiecirklar genomfördes eller påbörjades, ämnena var Flora- och faunavård, Levande skog, Botanik och Orkidéer. Den sistnämnda cirkeln avslutades med en tvådagars exkusion på Öland.
En smmankomst i Virserum för allmänheten med temat ”Är våra skogar sjuka?” samlade ett hundratal deltagare. Bland aktiviteter och utflyktsmål kan nämnas fågelmorgon vid Ryningen, torpvandring vid Ryningsnäs, gökotta, storkar och fiskar i Aneboda, Drags Udde, Stora Hammarsjön, Näshults kyrka och Trollebo skogsvårdsskola, luciafirande och viltspårning.
Utställningen ”Levande skog” visades på fem platser i kommunen. En naturstig på samma tema ordnades i Järnforsen. Föreningen deltog på familjedagen i Målilla med försäljningsstånd och naturstig.
I verksamhetsberättelsen konstaterade styrelsen att ekonomin var god men påpekar att det djupare engagemang i naturskyddsåtgärder som inletts kommer att leda till att utgifterna ökar.

1986
John Stålhammar avböjde återval och till ny ordförande valdes Bengt Jacobsson. Vid årsmötet pressenterades styrelsens tankar bakom naturvårdspriset. Priset skulle utgöras av en naturbok och ett diplom. Mottagare skulle vara en enskild person eller grupp av personer som gjort eller tagit initiativ till positiva åtgärder för natur och miljö. Årsmötet godkände förslaget.
Programkommittén ordnade ett tiotal olika utflykter, deltagarantalet varierade mellan 5 och 30. Sammankomsten på Hultsfreds bibliotek då Stig Wester, Ankarsrum, visade bildprogrammet ”Fåglar och natur på Lofoten” var den aktivitet som rönte mest intresse.
Under året hölls en studiecirkel i ämnet Levande skog och två i ämnet Fåglar i vår närhet.
Representanter för föreningen blev inbjudna av Domänverket för att diskutera inventering av de områden som var planerade för skogliga åtgärder. Föreningen gav också råd om hur den planerade gallringen av domänreservatet Björkudd vid Flaten borde utföras. Föreningen blev senare inbjuden av Skogsvårdsstyrelsen till en samrådsgrupp bestående av representanter för skogsvården, sågverken, LRF, skogsägarna och naturvården.
I början av året framfördes tanken att föreningen skulle delta i arbetet att försöka rädda den utrotningshotade uvstammen. Kontakt togs med Vetlanda Ornitologiska Förening, den resulterade i att Emådalens Naturskyddsförening fick sitt första avelpar av berguv.
Några föreningsmedlemmar fortsatte arbetet med inventeringen av floran i Småland. Ett krafttag togs en julivecka då cirka 35 botanister från Skåne och Småland kammade igenom markerna inom Virserums, Järeda, Tveta och Gårdveda socknar.
En pristävling utlystes, den gällde att ge föreningen ett emblem. Tävlingen vanns av Astrid Kalsson i Silverdalen.
För att presentera föreningen och naturvårdsarbetet i stort hade föreningen försäljningsstånd på marknaderna i Hultsfred och Virserum.

1987
Vid årets slut var medlemsantalet 302, en ökning med 22 jämfört med föregående år.
Bland utflykter och aktiviteter kan nämnas sopförbrännings- anläggningen i Kisa, två trivselkvällar hos Märta Karlsson i Venaborg, viltspårning i Bysjöområdet, gökotta vid More Kastell, fågelutflykter till fågeltornen i Ver och Järnudda.
Föreningen stod värd för Länsförbundets årsmöte, ett 90-tal personer samlades i Vena bygdegård. Kring ämnet ”Vad händer med vårt vatten?” ordnades en paneldebatt på Valhall i Hultsfred.
Stefan Wirsenius, Virserum inventerade Järeda, Virserum, Tveta och Gårdveda soknar på viktiga löv- och hagmarker för den mindre hackspetten.

1988

Medlemsantalet ökade under året med 40 och var vid årets slut 347. Bengt Jakobsson hade undanbett sig omval och till ny ordförande valdes Karl-Arne Ljungberg.
Naturvårdspriset utdelades till Lars Larsson, Faggemåla för den stora naturvårdshänsyn han tagit i sitt skogsbruk.
Årsmötet gav styrelsen i uppdrag att skriva till kommunstyrelsen och begära inköp av utrustning till sopstationen så att freon i förbrukade kylskåp, frysboxar och värmepumpar kunde tas om hand. Styrelsen fick också i uppdrag att skriva till Miljö- och hälsoskyddsnämnden och påtala den dåliga efterlevnaden av regeln om maximalt tre minuters tomgångs- körning.
Flera av föreningens 14 programpunkter präglades av Naturvårds- verkets kampanj Nära till naturen. Bland arrangemangen kan nämnas Fåglarnas Dag, botaniska exkursioner, svamputställning och Natur- reservatens Dag i Norra Kvills nationalpark. Bland övriga program- punkter märks en skärgårdstur i fiskebåt, besök hos Göran Waldek och hans enorma fjärilssamling. Tillsammans med kulturnämnden och Studie- främjandet engagerades Erik Isaksson – expert på utter för en föreläsning på Hultsfreds bibliotek.
Från uvprojektet kan nämnas att tre ungfåglar släppts och en parbildning noterades, vilken gav förhoppning om en vild häckning inom Hultsfred kommun.
En svampkurs hölls, vilken avslutades med en välbesökt svamp- utställning i Målilla.
Föreningen markerade mot ersättning en etapp av Lönnebergaleden. Ett par medlemmar paddlade Gårdvedaån. Deras uppgift var att röja ån för att underlätta paddling.
Flera byar i Vena och Virserum inventerades i det arbete föreningen utförde paralellt med Skogsvårdsstyrelsen.
Föreningen ordnade en informationsträff om den ängs- och hagmarks- inventering som utfördes av Ann Forslund på länsstyrelsen.
Tillsammans med Hultsfreds Fältbiologer markerades gränserna för Södra Hulingens Fågelskyddsområde.
Tipspromenader med naturvårdsanknytning ordnades på flera ställen i kommunen och det såldes naturvårdslitteratur vid flera tillfällen.
Under året sattes det upp 125 fågelholkar.
Föreningen engagerade sig mot grävningarna i Emån, bland annat genom en skrivelse till Birgitta Dahl, kontakter med kommunpolitiker och markägare. Föreningen blev remissinstans till Hultsfreds kommun i natur- vårdsfrågor.
Några botanister hittade majnycklar (Dactylorhiza majalis) i ett område i Högeruda by och föreningen beslutade att arrendera området i syfte att bevara växtplatsen.

1989
Medlemsantalet ökade under året med 44 och uppgick vid årets slut till 393.
Föreningen ändrade namn till Emådalens Naturskyddsförening.
Vid årsmötet gjorde Märta karlsson ett upprop för viken vid fågeltornet i Versjön. Viken höll på att växa igen och det behövdes pengar till att rensa den från vass.
Karl-Johan Stavhagen lämnade uppdraget som kassör, en syssla han innehaft i 25 år!
Bland de programlagda aktiviteterna kan nämnas ett besök på Hultsfreds avloppsreningsverk, en skärgårdstur, tvådagarspaddling i Virserumsån, gökotta, visning av Peter Gärdehags bildprogram ”Bon- dens landskap”, botaniska utflykter och fågelskådning.
Första året som arrendator av blomsterängen  ryttarebolet i Högeruda innebar bekämpning av sly, tistel och älgört. Många kom för att se maj- nycklarna, antalet exemplar var 21.
Ett uvpar fick två ungar, den andra honan ruvade på två obefruktade ägg. Under hösten utökades projektet med ett tredje avelspar. En av årets ungar tågdödades utanför Hultsfred. För första gången på tolv år noterades en vild uvhäckning inom kommunen. Dessutom fanns två revirhävdande hannar inom kommungränserna.
Några medlemmar började inventera den vitryggiga hackspetten. Inven- teringen av Smålands flora sysselsatte ett flertal botanister.
Två studiecirklar i ämnet Handla miljövänligt genomfördes. Cirka 300 fågelholkar sattes upp runt om i kommunen.
Sören Kronqvist fick naturvårdspriset för sina insatser för att bevara Emåns naturvärden.

1990

Medlemsantalet var vid årets slut 427, en ökning med 34.
Naturvårdspriset gick till Peder Ingvarsson i Kängsebo för hans botaniskt artrika beteshage. Stora delar av hagen hade inte påverkats av kvävegödsel.
Uvparen producerade fyra ungar. Även i år häckade ett vilt par, vilket resulterade i tre ungar.
Antalet blommande majnycklar i Ryttarebolet var bara fem, vilket kunde ha berott på ringa nederbörd. Utöver slåttergillet gjotdes en extra bekämpning av älgört.
I Stubbhult arbetades det med att göra en ädellöväng ljusare, röja inägornas åkerrenar och odlingsrösen, samt att hamla lindar och askar. Totalt satsades 300 mantimmar i området.
Inventeringen av Smålands Flora fortsatte, dessutom inventerades utter och vitryggig hackspett.
Antalet programlagda utflykter var 14 stycken och varierade mellan botanik, fåglar, trivselkvällar och ”röjardagar ” i Stubbhult och Ryttarebolet. Två bildvisningar ordnades, båda med Torsten Axelsson som fotograf.
Tre cirklar genomfördes, två i ämnet Handla miljövänligt och en i ämnet Skötsel av äng och hage.
Tillsammnans med Hultsfreds Fältbiologer skötte föreningen effektförvaringen vid Hultsfredsfestivalen.
I början av december flyttade föreningen in i Rallarstugan i kvarteret Kopparslagaren i Hultsfred. Stugan var tänkt att fungera som kansli och ge ökad kontakt med medlemmarna.

1991

Föreningen hade vid årets slut 500 medlemmar, en ökning med 69 medlemmar. Antalet  programlagda arrangemang var 17.
Föreningen tog hand om fastigheten Ekhyddan i Målilla. Den hade av Hans Henriksson testamenterats till Svenska Naturskyddsföreningen. Testamentet innefattade även bankmedel och lösöre. Med stöd av en passus i testamentet där det stod att fastigheten skulle användas som bas för verksamheten i Emådalen beslutade riksstyrelsen att överföra lagfarten på Emådalens Naturskyddsförening.
Uvprojektet var framgångsrikt, avelsparen producerade åtta ungar och två vilda par häckade i kommunen.
Antalt blommande majnycklar i Ryttarebolet var 18.
Föreningen tog på uppdrag av gatukontoret över skötseln av läns- mansgårdsäng i Virserum.
Föreningen blev arrendator till ädellövängen, våtängen och inägorna i Stubbhult. Arbetet där fortsatte med att årsskott på åkerrenar och odlingsrösen klipptes bort. Ytterligare ett antal stora lindar nyhamlades. Slåtter återupptogs på en våtäng som legat i träda i 15 år. Gärdesgård hägnades både på det gamla sättet med vidjor och på det nya sättet med tråd. En gammal rågsort såddes, utsädet var blandat med åkerogräs som försvunnit på grund av användandet av bekämpningsmedel i jordbruket. Över en eldstad efter en gammal kolarekoja byggdes en ny koja enligt Ingvar Jonssons minnesbilder.
Som hjälpmedel vid inventering av berguv, vitryggig hackspett, grodor m. m. skaffades en bandspelare som med högtalare och laddningsbart batteri byggdes in i en ryggsäck.
Rallarstugan var öppen för allmänheten på tisdagsförmidagarna. På tomten intill stugan anlades en kryddträdgård. Trädgården blev snabbt uppskattad av folk även utanför föreningen. En studiecirkel om kryddväxter lästes under planerings- och anläggningstiden.
Naturvårdspriset tilldelades Ingvar Jonsson för hans insatser att bevara en ädellöväng med mycket höga naturvärden.
1992
Antalet medlemmar var vid årets början 499 vilket var en minskning med endast en person.

Under året genomfördes 15 programpunkter. Detta år kom att präglas en del av hotet mot vitryggig hackspett. Föreningen lyckades under året få två områden som är högintressanta för vitrygg, skyddade för skogliga åtgärder(Tillingeberg och Gässlingsäng). Berguvsgruppen som ofta jobbar i det tysta fick se 8 kläckta ungar. Det fanns dessutom två etablerade vilda uvpar i kommunen.

I Ryttarbolet fann man 15 plantor av majnycklar, av dessa blommade 14. Den 25 juli var det dag för den årliga slåttern.

För första gången inventerades smalbladig lungört i Länsmansäng. Även här genomförde man slåtter. I Stubbhult röjde man och hägnade 100 m gärdesgård. Naturvårdspriset tilldelades detta år Ann-Christine Sandgren för det miljöarbete hon startat på Evahagens dagis.

1993
Vid årets slut var antalet medlemmar 470, en minskning med 26 st.

Under året genomfördes 15 utflykter bland annat till Hagelsrum, Ytteryd, Öland och Järnsjön. Arne Ljungberg representerade föreningen vid ett besök i Rumia Polen. Där deltog han bland annat vid Polens Ornitologiska Förenings (OTOP) första symposium. Han besökte även en ekologisk skola där viktiga kontakter knöts. Besöket i Rumia ledde till diskussion om vidare samarbete med ENF.

Med hjälp av ALU-tjänster genomfördes häckfågeltaxering i Hultåsa samt Knästoep. Det gjordes även en inventering av intressanta områden för vitryggig hackspett. En praktisk grupp röjde, hägnade samt rustade upp föreningens hus i Målilla.

Det släpptes ut 5 ungar från uvuppfödningen detta år. Under året noterades 2 vilda häckningar 4 med kläckta ungar som resultat. Ytterligare ett par hittades som ej gått till häckning. Föreningen var värd för en kurs om flodpärlmussla. Under året pågick saneringen av Järnsjön vilket föranledde ett besök för att se hur arbetet fortskrider. Naturvårdspriset tilldelades Sven Pettersson L:a Bölö som avsatt 20 ha skog för att främja den vitryggiga hackspetten.

1994
Föreningen hade vid årets slut 425 medlemmar. Det genomfördes 16 aktiviteter allt från gärdesgårdshägnad, nattfågel, slåtter till luciafirande i föreningens hus i Målilla. Kretsen anordnade en flodpärlmusslekurs i Ekhyddan. Annie Danielsson ledde kursen. Kursen besökte två av kommunens flodpärlmusslevatten. Föreningen deltog på miljödagen i Hultsfred där det såldes naturvårdslitteratur. För våra avelspar i berguvsprojektet gick det bra och 6 ungar kläcktes. Sen starten konstaterades för första gången 4 vilda häckningar. Ett litet minus var att man fick flytta en avelsbur på grund av ombyggnaden av vägen mellan Virserum och Målilla. Vid Södra Hulingens fågelskyddsområde har ett nytt fågeltorn byggts. Det kommer att kunna nås från Stighult. Tornet får ses som ett komplement till tornet i Järnudda. Naturvårdspriset tilldelades Hultsfreds kommun för PCB-saneringen av Järnsjön.

1995
Föreningen hade vid årets slut 448 medlemmar. Under året gjordes utflykter till bland annat Tjusts skärgård, More kastell, Skråle hie samt Kleva gruva. I Ryttarebolet hittades 10 blommande majnycklar. Den årliga slåttern gjordes detta år den 29 juli. Hösten var väldigt torr så svamputställningen torkade bokstavligen inne. I stället informerades om hur man skapar förutsättningar för ett ökat antal arter av småfåglar och smådäggdjur i vår närmiljö. Detta år var ett litet bakslag i uvprojektet då endast två 2 ungar föddes. Dock häckade det 2 par i kommunen och tre ungar ringmärktes. Två vilda par gick inte till häckning. Under detta år engagerades många i floraväkteri, ett arbete för att få kontroll på de mest utrotningshotade arterna. Kontakterna med Rumia fortsatte och i maj fick föreningen besök av representanter från den polska miljöorganissationen LOP. Så under 5 dagar guidades gästerna runt i ett försök att presentera föreningens verksamhet. Naturvårdspriset gick till Karl-Erik Karlsson, för hans biologiska jordbruk.

1996
Vi var vid detta års slut 402 medlemmar, en nedgång med 46 stycken jämfört med 1995. Det var detta år hedrades med kommunens naturvårdspris med motiveringen: Emådalens naturskyddsförening har under många år arbetat aktivt och engagerat med projekt, som bland annat syftar till att återinplantera berguven i Hultsfreds kommun. Föreningen har bidragit till att successivt öka kommuninvånarnas kunskap och förståelse för de stora naturvärden som ryms inom kommunens gränser. Från och med detta år arrenderar föreningen all inägomark i Stubbhult. Föreningen har i och med detta ansökt om EU-bidrag. Föreningen fick sin första 4-benta medlem i form av en rödkullakalv. För att kunna sköta åtagandena i Stubbhult införskaffades en begagnad traktor. Från uvprojektet släpptes 7 ungar. Detta skedde i september. Under hösten dog en hane i ett av avelsparen. Våra kontakter med Rumia fortsatte och vid tre tillfällen har föreningen hjälpt till och inventera vattendraget Zagorska Struga. Inventeringen har både gällt djur och växtliv. Detta år klev vi även in i data-åldern i och med att vår verksamhet lades ut på internet.

1997
Antalet medlemmar var vid årets slut 381. 9 februari firade föreningen 35-års jubileum på valhall i Hultsfred. Bland inbjudna gäster kan nämnas fyra medlemmar från LOP i Rumia, Börje Gustavsson och Mats Fransson för Berguv Småland, Styrbjörn Ejneby för länsförbundet och Lars Hagberg för Hultsfreds Kommun. Torbjörn Arvidsson visade ett mycket uppskattat bildspel från Alaska. ENF var värd för länsstämman 27 april, som avslutades med utflykt till Stubbhult. Det var 13 medlemmar som var med till Rumia i Polen 8-11 maj och hälsade på naturvänner i LOP. På programmet var ett besök vid havsforskningsstationen på Hell. Besök vid Orlesjön och dess våtmarker, området är reservat. Zagorska Strugas mynning i Gdyniabukten besöktes för att lyssna på nattfågel. Våra värdar hade också lagt in ett besök vid en av polska marinens flottbaser i Gdynia. En förmiddag och ett rejält kvällspass ägnades åt att diskutera det stora symposium om AGENDA 21 som skulle genomföras senare under året i Rumia. Mattias Klums bildvisning för ett fullsatt Valhall var en succé i november! Fyra berguvsungarungar föddes i avelsverksamheten och fem ungar ringmärktes vid två vilda häckningar. Swelux i Gårdveda fick årets naturvårdspris för den omfattande miljörevision företaget genomfört.

1998
Föreningen hade 376 medlemmar vid årets slut. Under året fick Ekhyddan nytt utseende genom att huset brädkläddes, tilläggsisolerades och målades gult. Vidare flyttades fönstren ut. Arbetet gjordes av kommunens föreningslag och plankorna kom från Stubbhult där de också sågades. Också undantagsstugan i Stubbhult renoverades genom att ett nytt tegeltak lades på. Föreningens rödkulla nedkom med en tjurkalv som döptes till ”Stubbhultarn”! Berguvarna producerade två ungar som släpptes. Kontakterna med Rumia, Polen fortsatte genom att vi två gånger hade besök av polacker och en gång besökte Rumia. Syftet med kontakterna var detta år att organisera ett stort seminarium om Handla miljövänligt i Polen som förhoppningsvis ska kunna introducera ett miljövänligt tvättmedel på den polska marknaden. Under året har ett femårsprojekt med ringmärkning av häckande fåglar startats av Nicklas Strömberg och Calle Ljungberg. Ringmärkningen sker i Stubbhult.

1999
Antalet medlemmar var vid årets slut 329. 6-7 mars hölls en Film/Fotofestival i Valhall och Metropol. Ett stort antal bildvisare deltog liksom fyra målande konstnärer och fotografer som visade bilder på vägg. Fototävling, workshops och olika utställare förekom också. Omkring 250 besökare och ett femtiotal funktionärer deltog. 13-16 maj reste 9 medlemmar till Rumia, Polen. På programmet stod information om SNF och hur vi arbetar, här var kretsarbetet det som mest diskuterades. Vi hann också med att titta på några intressanta platser bland annat nationalparken Swowinski vid Östersjökusten. Under tiden 16-23 augusti gästades ENF av tre elever och en lärare från skola nr 1 i Rumia. Syftet var bland annat att medverka i ENFs ordinarie arbete för att få mer inblick i vår organisation. Ungdomsarbete liknande Fältbiologerna diskuterades. 1 oktober representerade ENF Svenska naturskyddsföreningen vid ett seminarium i Gdansk där möjligheterna att introducera ett miljövänligt tvättmedel stod på dagordningen. Fortsatta diskussioner angående ungdomsverksamhet togs och formerna för Rumias ”Fältbiologer” kan skönjas. 16 september påbörjades en ängslada i ädellövängen i Stubbhult, 24 deltagare fick under ledning av Bo Karlsson, Hammarsebo lära sig konsten att knuttimra. Med undantag av taket gjordes ladan färdig under hösten. Vidare inköptes en skogsvagn. På ladugården gjordes en del förbättringar, långsidan förstärktes med genomgående stänger och all el byttes ut. Under året har ringmärkning av häckfågel utförts. En tjur såldes till slakt, det var föreningens första inkomst på den egna boskapen. ENF har övertagit Ingvar Jonssons besättningsnummer och medlemskapet i Kalmar Husdjurstjänst. En informationstavla för besökare har satts upp. Berguvsparen fick två ungar som släpptes efter ringmärkning. Faddrar för årets ungar är Tuna- Vena Sparbank och Virserums sparbank. Flera vilda häckningar har genomförts. Dessutom finns glädjande nog en nyetablering. 1999 var sista året ENF hade försäljning av naturvårdslitteratur i Rallarestugan. Det är för kostsamt att lagerföra så mycket material för att kunna fortsätta.

2000
31 maj fick föreningen Stubbhult 1:15 som gåva! Bland de åtgärder som har gjorts i Stubbhult under året märks att el har installerats i ENFs traktorgarage. Åskskydd har installerats för mangårdsbyggnaden, ladugården, traktorgaraget och undantagsstugan. Skyddet skall klara alla åsknedslag som följer el -och teleledningar. Bland annat har en jordlina grävts ned till branddammen. Väggarna till ladugården har bytts ut mot liggande timmer, 9 cm isolering, ångspärr och en panel på insidan. Helautomatisk ventilation installerades. Kickan fick en kvigkalv. På grund av föreningens djurhållning är vi nu medlemmar i Kalmar Läns Slakteri ( KLS ) och Kalmar Tjust husdjursförening. En ny större slåtterbalk inköptes. ENF-s verksamhet i Stubbhult har under året uppmärksammats i Sveriges Natur, Svenska Dagbladet och Radio Kalmar! En turistfolder om Stubbhult trycktes på svenska (2000 ex), tyska (500 ex) och engelska (500 ex). Grupper på totalt 350 personer har guidats i området under året. Ringmärkningen av fåglar gick vidare för tredje året och resultatet var det bästa hittills. I augusti besökte fyra ungdomar föreningen som ett led i vår strävan att få till stånd miljöarbetet bland ungdomarna i Rumia. De var en vecka och deltog i föreningens arbete, bland annat för att få en insikt i hur ideell naturvård arbetar i Sverige. Gruppen bodde i Ekhyddan. En inventering av mossfloran i kommunen påbörjades. Den är ej färdig men platser som besökts är Stubbhult, Knästorp, More kastell och Björnnäset och Åsegöl i Hammarsjöområdet. I år föddes och släpptes tre berguvsungar inom uppfödningsverksamheten.